Vilka tre insikter tar du med dig från dagens samtal? Jag funderar en stund, fast jag känner att svaret är ganska enkelt. Att tillåta mig att vara tillåtande. Att ge mig själv mer utrymme. Och att ge min fina kompis, lilla Cattis, ännu mer omtanke och omhulda henne ordentligt. Hon behöver värme och bli omhändertagen och klappad på. Så hon kan känna att hon är bra, precis som hon är!
Timmen har gått fort och vi har hunnit prata om så mycket. Jag träffar min coach. Så många insikter som jag fått och så många gamla mönster, tankar och sanningar som luckrats upp. Vi startade med hur jag kan hitta verktyg att ta mig ur det där beteendet när jag bara vill fly, när kroppen känner press och stress och jag slår på mig själv genom hårda, elaka tankar. Mitt gamla system, det jag är van vid, säger till mig att jag ska kämpa på och stå ut, att jag är bra på att vara uthållig. Stå pall, liksom. Att jag inte förtjänar det där nya som jag tror kommer att vara bra för mig. Det vet jag mycket om, att stanna kvar i det gamla. Fast om jag nu inte vill vara kvar där? Det är ingen skön plats att vara på. Jag vill tycka om mig själv och känna att jag kan och vill utforska och testa nya idéer, utan att kämpa. Jag vill att det ska vara roligt och kännas lätt. Raka motsatsen till kamp och att jobba i motvind.
När tycker du om dig själv?, blir nästa fråga. När jag gjort något bra, gjort någon nytta eller presterat något. Jag känner mig bra när jag varit ute och sprungit, är trött och får bädda ner mig under en mysig filt i soffan, efter en dusch, och kolla på Netflix. Då känner jag mig bra. Ja, och så tycker jag att jag är bra med mina barn, när jag får sitta i samtal med dem och lyssna på deras kloka insikter och frågor. Då jag får nypa mig själv i armen när jag inser hur underbara de är. Så något bra har jag, som mamma, åstadkommit ändå. Det känns bra!
Kan det vara så att du efter en springrunda och när du sitter och pratar med dina barn är fokuserad på här och nu och mer grundad i din kropp och dina känslor? Till skillnad från det du beskrev tidigare om att vara uppe i tankarna där du slår ned på dig själv och sätter press på att du måste göra något "bra". Gör du inte det, så är du inte värd något. Lika bra att du flyr från det här nya, som är bra för dig, du kommer ändå inte lyckas! Kan det vara så?
Jo, men visst är det så! När jag ger mig själv utrymme (är ute och springer för att jag vill och behöver det) och tillåter mig att vara precis som jag är (där jag är trygg, som med mina barn) just nu...just nu...och just nu. Då är jag grundad och kan landa i min kropp och inte bara vara uppe i knoppen. Och då tycker jag faktiskt att jag är helt okej, jag gillar mig själv!
Hänger du med? Frågorna min coach ställde till mig imorse fick mig att se mig själv utifrån, i ett annat perspektiv och hon hjälpte mig att ifrågasätta om det jag tänkte verkligen var sant. Eller är det mitt gamla system som tänker och gör saker av gammal vana? Hon fick mig också att inse när jag är här och nu, när jag är grundad och fokuserad. Att det är då jag kan tycka om mig själv. Insikten om att ta extra hand om lilla Cattis gjorde att jag bokade in en massage till imorgon.
Kraftfulla frågor och ett inlyssnade förhållningssätt - det är en stor del av coaching.
Landa, andas och tillåt dig själv att vara du, precis som bara du kan vara!
Comments