Plus minus noll

Upplevt veckan vi sett fram emot. En vecka med massa snö, många minusgrader och härlig frisk luft. Åkt skidor både på längden och utför backar. Varit utomhus mer än inomhus. Haft ledig tid för att fylla på energidepåerna.

Energin är påfylld. En hel del är också förbrukad. Allt det där tjafset och bråket i mellanrummen. Det där, som en tror stannar hemma för att det är semester från jobbet, lov från skolan och paus i vardagen.

Barns utbrott på morgonen (och frekvent under dagen) när hjälm, skidglasögon, pjäxor, buff, handskar, jacka, täckbyxor, skidor och stavar ska på och/eller av.

Bråket om vem som ska åka först i ena liften eller vem som ska åka med vem i den andra liften. Vilken backe vi ska välja när vi väl kommit upp. Vem som ska åka först ned.

Hur många gånger ska vi åka innan vi ska äta/fika/åka hem till stugan? När ska vi åka Gondolen? Mamma, jag vill åka blåa backen med dig! Nä, den vill inte jag åka. Men jag vill åka med er, inte med moffa. Jag vill åka hem. Okej, vi åker hem med dig till stugan, så åker vi några åk själva. Nej, jag vill att M ska åka hem med mig och spela Ipad!

Jag vill äta hamburgare säger en och den andre vill äta pannkakor på en annan restaurang – där den första absolut inte gillar något av maten. Själv vill jag inte äta alls. Jag vill åka skidor. I vuxenbacken. Själv.

Mina egna utbrott då mitt tålamod tar slut. Då jag inte längre orkar vara den glada, energifyllda, uppmuntrande, förstående, inkännande, härliga superhjälte kvinnan. Under ledig tid är detta tålamod betydligt större än till vardags. Dock tar det slut även på semestern. Såklart.

Det tar energi.

Möjligheten att få dra iväg från vardagen och snöfattiga Stockholm till vackraste vintriga Dala-landskapet. Bo i en mysig fjällstuga.

Fara iväg på längdskidor ensam. Njuta av den tysta skogen i fin-fina skidspår. Det enda som hörs är den kalla knarrande snön i varje stavtag.

Åka fort, fort nedför branta pister med kall vind piskande i ansiktet. Svänga kvickt in till liften (utan liftkö när alla barnfamiljer gett upp för dagen). Uppåt igen i sakta mak, samla energi, spänna åt pjäxorna lite extra för att vara redo att åter kasta sig ut i backen uppe från toppen.

Att dagligen få avsluta med en värmande och rogivande bastu.

Det ger energi.

Mixa veckans ögonblick, upplevelser och intryck.

Resultatet blir en trött knopp med en härligt sliten kropp. Den fysiska aktiviteten har verkligen varit hög jämfört med vardagens stillastående och sittande.

Resultatet blir lagom fyllda energidepåer – depåer som tömts, fyllts på, tömts och fyllts på igen.  Energidepåer, som nöjt landat tillbaka på plus minus noll.

2 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla