Att våga. Göra något modigt. Utmana sig själv. Gå utanför sin “comfort zone”. Ett citat som poppar upp i mitt huvud är “Life begins at the end of your comfort zone”. Vadå, tänker jag initialt? Så jag har inget liv då om jag inte vågar testa mina gränser utanför det som är bekant och känns bekvämt för mig? Ska jag hela tiden utmana mig och sträva efter något nytt och spännande? Blir trött av bara tanken.
Det är ju roligt med utveckling och förändring. Visst. På ett sätt är det ju precis det jag gjort större delen av mitt liv. För jag är (lite mindre nu hoppas jag) en prestationsprinsessa och en fröken duktig. Och har ju hela livet strävat efter utveckling och förändring. Att alltid bli lite bättre. Ofta i jämförelse med andra. Med mig själv som min största kritiker.
Så det är ett sätt att gå våga gå utanför sin comfort zone (gillar ändå det engelska ordet bättre). Att utvecklas, prova nytt, utmana sig själv att alltid hitta lite svårare, lite mer vågade aktiviteter eller kanske arbetsuppgifter och yrkesroller. Ett annat sätt, tänker jag, kan vara att göra precis tvärtom. Att säga nej, att tacka nej till en utmaning eller en anställning som skulle ge “rätt” steg i karriären och se bra ut på CV:t.
För mig är det precis så. Jag behöver ställa mig frågan – vad är modigt för mig? Att fortsätta kämpa och springa fort för att det finns en förväntan på mig att göra det? Eller att hitta min väg, göra det som känns rätt för mig – oavsett vad som förväntas av mig av min omgivning? Ja, ni förstår, vad mitt svar på den frågan är. Att vara orädd och våga kan för mig vara att göra något operfekt. Dela ett inlägg på sociala media utan att redigera (jäkligt svårt att se ett stavfel och inte göra något åt det).
Min yogafröken påminner mig om min utmaning när vi gör yin-yoga (googla om du ej har erfarenhet av yoga). Vad gör jag instinktiv när jag är i en position och ska få kroppen att slappna av för att komma djupare? Vad är jag van vid att göra? Vad känns bekant för mig? Att pressa och kämpa mig djupare i positionen. Hon påminner då om att vi kanske behöver göra tvärtom. Backa och inte pressa alls. Lyssna på kroppen – vad vill den att jag ska ska göra just nu? När jag gör vad som känns rätt för mig (inte någon annan) så slappnar kroppen av och faller djupare in i positionen. Utan press och prestation. Magiskt.
Känn efter. Vad är att göra tvärtom för dig? Att gå en väg du inte är van vid. Vilken väg går du då?
Att våga ha roligt. På riktigt. I allt jag gör. Det är min utmaning till mig själv just nu. För mig är det att göra tvärtom. Jag är van vid att vara kontrollerad, att vilja kunna förutse vad som ska hända och att inte sticka ut för mycket. Den kostymen börjar kännas ganska trång och tråkig. Dags att ta på mig en ny kostym för framtidens uppdrag och upptåg! Vilken kostym vill du prova?