I morse vaknade jag med träningsvärk i armar och rygg. Men jag har ju inte tränat! Igår satt jag mest – i bilen och framför skrivbordet. Kan det vara att jag hängde lite konstigt över skrivbordet när jag stod upp och jobbade? Jag tränade inte efter jobbet, utan var bara i parken med barnen. Där har vi det! I parken med barnen. Det var så kallt ute, så jag hängde på dottern när hon lekte i klätterställningarna och skulle göra likadant för att bli varm. Ha ha…klättra i nät, gå armgång (nåväl, några steg lyckades jag gunga mig framåt), balansera och åka ned för både ledstång och genom rör (rutschkana). Sen skulle dottern ha fart i stora gungan – ni vet en sån där stor och rund, som barnen kan ligga i. Den är tung att sätta fart på. Så, där har vi det – det är från all lek, som kroppen känns lite mör.
Det är roligt att leka i lekparker. Lite ansträngande är det och jag känner mig väldigt klumpig. Fast det är roligt ändå. Barnen tycker (än så länge i alla fall) att det är roligt när mamma försöker hänga på. För dem ser allt så lekande lätt ut. Jag har läst/hört om elitgymnaster (tror jag det var) som skulle hänga med i barns tempo och göra samma saker och följa samma rörelsemönster så länge de orkade under en viss tid. Hur länge de orkade? Bara några minuter eller högst en halvtimme tror jag. Fullt förståeligt!
Men det är ju inte bara kondition och styrka som förbättras när vi gör som barnen. Glädjen och energin vi får av att leka och tramsa lite – att inte vara så “vuxen” – gör oss pigga. Vi borde leka mer! Det finns ett talesätt som jag minns att en av mina barndomskompisar skrev på vår spegel hemma när vi var små. “Man blir gammal när man slutar leka.” (Gäller även kvinnor!). Det fick stå kvar flera månader vet jag – mina föräldrar tyckte nog att det var en passande daglig påminnelse. Nu har jag mina barn som försöker drar igång mig även när jag säger att jag inte orkar. Det är dock sällan jag leker som igår. Jag känner mig inte som en lekmamma. Jag låter hellre barnen leka med varandra så jag kan göra “annat”. Igår var ett undantag – ett roligt och välgörande undantag! Tacksam för det.