– Ska vi ta laxen idag?
Jag tittar på skylten som visar vilken soppa som serveras idag. Kycklingsoppa. Ja, då blir det laxtallrik. Mitt första val är linssoppan. Det vet mannen bakom disken. Hans café har funnits i huset lika länge som jag jobbat där. Skulle kunna göra en beställning och betala utan att säga ett ord. Han vet. Han känner igen mig. Han vet om mina lunchvanor.
– Ingen dressing, inget bröd. Det blir 78kr. På onsdag har vi linssoppa igen. Jag kan spara en till dig om du vill? Trevlig helg!
Känner mig å ena sidan tråkig och förutsägbar. Å andra sidan nöjd att bli igenkänd. När jag går, med min laxtallrik i handen, mot hissen tänker jag på de människor som är ensamma. På dem som för dialogen med personalen i kassan eller på caféet blir dagens enda kontakt med andra människor. De som ser fram emot att bli igenkända på sin dagliga tur till den lokala affären.
Det är såklart trevligt att bli igenkänd. Om jag får välja själv. När jag bodde i USA tyckte jag det där var jobbigt. Expediter som med ett strålande “Hi, what can I do for you today?” hoppade på en i entrén och skulle hjälpa till att hitta kläder i rätt storlekar. Jag gillar att gå runt och titta och att leta efter storlekar själv. Är jag i ett köpcentrum numera och ska gå in i en butik, så kollar jag ibland in först. Kollar för att se om det är andra kunder där. Så att jag får titta runt i fred. Är butiken tom med en expedit som står och väntar, så händer det att jag går vidare.
Hemma i vårt lilla centrum finns också två matställen, som vet vilken maträtt vi brukar handla. Sushistället och grillen. På sushistället väntar de artigt på att jag ska säga min beställning, trots att de egentligen vet. På grillen är det som på jobbet. De säger – jag nickar. De känner igen oss. De känner igen oss i mataffären också. Där väljer jag dock oftast hellre gör-det-själv kassan numera. Det går snabbt och jag behöver inte interagera med någon främling. Om jag inte känner för det.
Vissa dagar väljer jag vanliga kassan eller kanske pratar lite extra med mannen i grillen. De dagar då jag inte haft kontakt eller pratat med så många. Då är det skönt att bli igenkänd. Och så är det väl. Vi människor behöver bli sedda och mår bra av sociala interaktioner. Vissa behöver mer medan andra har mindre behov av att bli sedda. Skönt såklart och lyxigt att få välja. Vald ensamhet är en befrielse. Vald igenkänning – en behövd bekräftelse – likaså.