Det är helt okej!

– Jag har inte packat upp våra väskor sedan vi kom tillbaka från torpet och det är helt okej, mumlar jag samtidigt som jag flyttar undan väskorna från sängen.

– Det har jag aldrig hört dig säga förut, mamma!

Min sons kommentar till vad jag just sagt får mig att haja till. “Va, vad menar du?” Han menar att han inte hört mig säga att det är okej att saker inte blir gjorda. Det han är van att höra är motsatsen. Att jag klagar på mig själv att jag inte hunnit med det jag “borde” fått undanstökat/uppackat, som ligger i min väg.

Det är mitt nya för hösten “Det är helt okej!”. I morse pratade jag med en pappa vid lämning av barnen i skolan. Han hade lite samma inställning till höstens vardagsliv som vi står i startgroparna inför. Att sänka kraven och tycka att Godkänt (och kanske även ibland Underkänt) är okej. Istället för att alltid eftersträva Väl godkänt för sina egna prestationer/måsten. Jag läste också den här artikeln i tidningen Chef. I en av punkterna läser jag in att det är helt okej att strunta i alla måsten på jobbet ibland. Att istället göra det som är roligt. För att få extra energi till att göra ett extra bra jobb i förlängningen. (Alla mina kollegor och chefer som läser detta vänligen fokusera på de sista orden i stycket! 😉 Och följ samma råd själva vettja – här ska det fyllas på med energi!):

“5. Var självisk. En gång i veckan kan du strunta i deadlines. Delegera en tråkig arbetsuppgift, och ägna några timmar (eller hela dagen) åt något som verkligen engagerar dig. Verksamheten kommer inte att falla ihop och den energi du får kommer att vara i flera dagar.”

Som precis nu. Jag ägnade femton minuter av min arbetsdag till att skriva det här inlägget. (Förstår såklart att artikeln i första hand menar arbetsrelaterat som engagerar.) Nu kan jag gå in i kommande projektmöte med mer energi och glädje. Och det är helt okej!