Ensam mamma söker...?



"A, hejdårå mamma!" Sonen är påväg ut för att hänga med sina kompisar.

Jag hör mig själv svara med tusen frågor: Har du ätit nåt? Är mobilen med? Tog du lite pengar? Var ska ni vara? Vilka är det du ska träffa? Får bara stön och himlande med ögonen till svar.

Lite senare går även dottern ut med sina vänner. Kvar är jag i lägenheten. Solen skiner ute och jag har sommarkänsla i hela kroppen. Vill bara ta på mig en sommarklänning och dansa runt barfota. Dricka bubbel. Hänga med vänner. Eller är det vad jag vill? Egentligen? Den där känslan hör bara automatiskt ihop med sommaren. Frihet och tunna sommarkläder. Barfota. Vänner. Det känns ju såklart härligt!

Jag börjar montera ihop en IKEA förvaringslåda på balkongen i solen. Happy (min hund) lägger sig tillrätta inne i vardagsrummet på golvet där det är svalt. Vi är ensamma, bara han och jag. Jag känner mig sällan ensam. Njuter ofta av mitt eget sällskap. Över friheten att få lägga upp dagen precis som jag vill. Utan någon annan att ta hänsyn till. Och alltsomoftast finner jag mig själv i den situationen nu när barnen blir äldre. Alltsomoftast andas jag då ut av lättnad samtidigt som en lite gnutta vemod kommer över mig.

Är det förväntan på tvåsamheten som knackar på min axel? Att jag bör ha någon vid min sida. Rädd att jag missar något som (jag tror) andra har. I så fall det kravlösa sällskapet av en annan själ. Någon som jag kan vara mig själv med. Som gillar mig precis som jag är. Klyschigt kanske? Fast det är bara det jag saknar. Inte någon att dela min tid med bara för att det "ska vara så".

Pratade med en vän igår. Vi har båda lite issues med anknytning. Läskigt att lämna ut sig och visa sitt innersta rum för andra. Svårt att känna tillit. Rädd att bli avvisad och lämnad. Allt det där som många brottas med, mer eller mindre .Under samtalet enas vi om att vi haft och har samma metoder att "skydda oss". Börja leta fel hos någon som vi egentligen vet skulle vara en bra partner och livskamrat. Vi beter oss lite underligt och rent av otrevligt för att hålla avstånd och på så sätt behålla kontrollen. Frågar tusen frågor. Undviker att svara på alltför många. Tycker i nästa steg att motparten ju inte alls vet lika mycket om mig som jag om honom. Och det beror bara på honom. Aldrig på mitt eget beteende. Min vän kom däremot fram till när vi pratade att hon vill träna lite. Att hon vill gå utanför sin komfortzon i dialogen hon har med en kille just nu. Att dela även det som känns lite läskigt att berätta om. Våga säga att hon är rädd, och att hon säger det där läskiga ändå.

Vi behöver träna. Behöver ha tålamod. Och tillit. Till att det vi tränar på och gör leder oss på rätt väg. Jag känner mig inte som någon ensam mamma, som söker något eller någon. Inte alls. Det jag känner är att jag är redo. Redo att fortsätta prova och träna på att var ärlig mot mig själv. I den här antågande situationen, då jag allt oftare är "ensam". Utan mina barn ständigt vid min sida.

Att fortsätta hålla fast vid det som är den sanna Cattis. Jag är ju det så mycket oftare nu än bara för några år sedan. Jag behöver ändå träna mer. I de lägen då jag vanligtvis anpassar mig till andra. För att vara till lags. För att passa in. För att jag tror att jag blir mer omtyckt då. För att jag är van...ja många "för att" går att hitta. Nu gör jag "för att" jag känner att det är rätt och "för att" det känns roligt och "för att" jag mår bra av det. Jag väljer mina egna "för att" - inte andras.

Så...mamma är jag. Det kan jag skriva under på. På ett annat sätt, nu när barnen blir mer och mer självständiga. Ensam är jag däremot inte. Söker? Ja, det gör jag alltid. Efter det mitt hjärta längtar efter. Vad det än må vara.

Nu har Happy somnat i mitt knä här ute på balkongen. Han snarkar. Så just nu vill jag bara hänga här med honom. Det är allt jag behöver göra just nu. Förvaringslådan är monterad. Solen skiner och värmen bränner mot min panna. Rätt som det är ramlar barnen in igen. Frågar vad det blir för mat eller varför jag inte köpt mer godis.

Allt är precis som det ska vara.


73 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla